Gamla handtag, nyckelskyltar och beslag
2014-01-30

Gamla handtag, nyckelskyltar och beslag

Handtag, nyckelskyltar och beslag Till 1700- och 1800-talets fanerade eller faner-imiterade skåp och byråer hörde i de flesta fall ett rikt bestånd av metallbeslag. Under sen-barocken j 1700-talets början och förra del var nyckelskyltar och handtag relativt små och ut-formade enligt engelska förebilder. Den förgyllda eller polerade mässingen dominerade och handtagen var i regel ledade, dvs grepen och skylten bestod av två olika stycken. Tidigast är det lilla droppformade handtaget, fastsatt på en liten bricka eller i form av en liten ring. Fram emot 1700-talets mitt förstorades hand-taget och nyckelskylten efter franska förebilder.

Frankrike var stora gjutna nyckelskyltar och beslag i olika former vanliga redan vid slutet av 1600-talet. Då de små tunna handtagen på skåp och byråar från 1700-talets förra hälft ofta skadats, har man på ett stort antal möbler från denna tid senare ersatt de ursprungliga med massiva och kraftigare gjutna beslag. Märken och hål efter tidigare beslag har i allmänhet ej kunnat döljas, och därför kan man som regel se spår efter dem på lådornas insidor.

På 1800-talets senare hälft och 1900-talets början lät man 1 stor utsträckning göra nygjutningar av handtag och nyckelskyltar i rokokoformer, varför det finns anledning att kon-trollera om möbelns beslag är ursprungliga eller sekundära. Från 1700-talets mitt och framåt har man utsmyckat särskilt de fanera& möblerna med rent dekorativa metallbeslag. Dessa har placerats på t ex en byrås främre ben, dels upptill och dels nedtill som avslutning men liven på fasadens ofta nedsvängda mittparti. På många byråer från 1700-talet har detta mittbeslag gått förlorat, men gamla spikhål brukar avslöja dess plats. Om endast ett eller ett par av beslagen förlorats kan man låta tillverka avgjutningar av de bevarade ursprungliga. Om beslaget är av en mycket vanlig modell kanske man ined lite tur kan finna samma beslag i handeln. i det gäller handtag, bör inan minnas att vissa typer uppträder i par och är spegelvända mot varandra.

Den gustavianska tidens metallbeslag enklare och mer likartade i formen. De är därigenom lättare att ersätta. Handtagen mestadels av ringtyp med eller utan ringbricka. Under empiretiden, då det blev vanligt, ined fanerade möbler i mahogny eller ljus björk, började man tillverka möbelbeslag i pressad mässingsplåt jämsides med de gjutna beslagen i brons eller mässing. De tunna plåtbeslagen för-stärktes ofta genom att de på baksidan fylldes med någon stadgande massa såsom smält harts. Dessa beslag kan vara svåra att laga, om de spruckit eller gått sönder på annat sätt, men de finns dock i ganska stor utsträckning i handeln och är mindre komplicerade att framställa i dag än de tidigare, gjutna. Dessutom förekom-mer nyproduktion särskilt i Frankrike och England av denna typ av beslag. Reliefutformade mässingsbeslag ser man även på sittmöbler under empiretid, såsom stolar och soffor utförda i mahogny eller svartbetsad björk. Förgyllning utfördes i 'äldre tid vanligen genom upphettning s k brännförgyllning. Metoden innebar att guldet blandades med kvick-silver, som vid upphettning avgick i gasform, varvid guldet förenades med bronsen. Denna giftiga procedur avlöstes, bl a av hälsoskäl, av elektrolytisk eller galvanisk förgyllning. Oljeförgyllning och fernissning av beslagen före-kom redan på 1700-talet. I vår tid är bränn förgyllningen förbjuden i Sverige och har ersatts med galvanisk förgyllning. I äldre tider nedlades ett omsorgsfullt efter-arbete på de gjutna beslagen, som !ilades, ciselerades och polerades till önskvärt utseende.

Bergmans Hem & Trädgård © 2014