Äldre speglar
2014-01-30

Äldre speglar

Under äldre tid var speglar en dyrbarhet som närmast räknades som smycke eller skatt-kammargods. Först sedan man i Venedig på 1500-talets början lyckades framställa större blåsta spegelglas, blev spegeln mer vanlig, samtidigt som den tillverkades i större format. Som rumsmöbel var ännu på 1600-talet speglar med stora glas dyrbarheter i Sverige.

Främst importerades de från Frankrike och Böhmen. Eftersom det då sällsynta blåsta eller gjutna kristallglaset praktiskt taget var en direkt efterföljare till den sedan antiken slipade berg-kristallen, finner vi de flesta spegelglas med slipade kanter. Detta mode att fasettslipa spegelglaset fortsatte in i sengustaviansk tid, och även under den tidiga empiren förekommer speglar med slipat glas. Dess blomstringstid in-träffade dock under 1700-talets förra hälft och mitt, då en svensk spegelfabrikation i stort sett grundades. Stilistiskt kom influenserna dels från den franska spegeltypen, dels från de böhmiska speglarna, som bestod av helt fasettslipade och graverade glas. Till en början, dvs under 1600-talets slut och 1700-talets första är, hade en vanlig typ karaktär av tavelram med ett till synes löst påsatt överstycke. Ramarna kunde vara förgyllda eller klädda med försilvrad metall.

Bergmans Hem & Trädgård © 2014